dettaemittliv2

Vissa dagar blir allt bara fel. Hur rätt jag än har tänkt så e det som en annan makt tar över och gör att det liksom blir fel iaf.... Har ingen aning om vad det e som händer men nåt märkligt händer....

Ibland önskar jag att det gick att bara spola tillbaka en dag. Börja om från början...göra om o göra det rätt denna gången. Som tur e kommer det ju en ny dag o en ny chans....om jag har tur iaf ;).

Sitter o blir filosofisk så här på morgonkvisten. Förstår inte riktigt vad jag gör uppe vid denna tiden en lördagsmorgon när jag kunde legat o myst i min sköna säng. Nåt drar mig upp....morgonkaffet kanske? ;)

Nu får jag ju tid att fundera iaf...tänka ut hur jag ska göra allt rätt i dag.... Eller hur? Wish me luck ;)

Puss o kram på er alla <3

Det där med att skriva av mig som jag kallar det e nåt som återkommer i mitt liv med olika intervaller. Jag tycker om att skriva, mår bra av att skriva, behöver skriva.....ibland mer o ibland mindre.....har uppenbarligen haft en period av mindre behov just nu ;).

Jag e en sån som bara skriver utan att tänka så mycket, ungefär som jag pratar ;).... Ibland glömmer jag bort att andra läser det jag skriver...o i ärlighetens namn e det ju inte ens därför jag gör det. MIsstolka mig rätt för jag älskar att få kommentarer o reflektioner på det jag skriver. Jag behöver det till o med när ni kommer med goda råd o tankar om mitt liv. Men framförallt blir allt klarare för mig när jag skrivit ner det....

På senare tid har jag reflekterat över att jag inte har så där bra självkänsla som jag inbilla mig som senaste åren. En sak som blivit ovanligt tydligt är det där med att ta en komplimang....varför ska det vara så svårt att bara ta till sig o bli glad för?

När jag får en komplimang så måste jag alltid återställa ordningen genom att racka ner på mig själv. Ingen direkt tilltalande egenskap faktiskt.... Varför gör jag så? Jag tänker iaf försöka att sluta med det där...jag tränar hårt på det till o med...

Igår konstaterade jag på jobb att jag nu varit där i ett helt år. Vi var alla lika förundrade över hur fort den tiden gått o diskuterade en lång stund om det verkligen kunde vara så länge..... Då säger min chef att "Jag kan inte tänka mig myndigheten utan Pernilla, det känns ju jättemärkligt"....vilken var en av de finaste komplimangerna jag fått på länge. O vad gör jag då? Jag skämtar till det o reser mig upp o går därifrån...så bra går den träningen ;).

Ha en underbar dag mina fina vänner!

Puss o kram på er <3

Inser att livet innehåller både sött o surt...konstigt när det innehåller mycket av både och på en o samma gång bara. För tillfället är den ena halvan av mig väldigt lycklig...jag har hittat någon som jag anser är väääldigt speciell o som berikar mitt liv på många plan. Samtidigt tampas jag med problem som jag inte vet hur jag ska hantera.

Jag känner mig som en dålig mamma o jag varken vet om jag har ork att göra nåt åt det eller ens vet hur jag ska bära mig åt...

Det känns som hur jag än gör så blir det fel. Får mejl på mejl från skolan som skriver om en person som jag inte ens vet vem det är. Kan det verkligen vara sån skillnad på en person beroende på vad den befinner sig? Jag har ingen aning längre....

Jag trodde att jag gjorde rätt....trodde att det var så här jag skulle vara mamma för att mina barn skulle må bra och växa upp till bra personer....nu vet jag inte längre....

Just idag, just nu ikväll, tänker jag bara precis vara mig...Pernilla....och  njuta av det söta i livet....det andra tar jag tag i imorgon....

För mig går det här upp och ner...ibland har jag stort behov av att skriva o ibland orkar jag inte försöka formulera mig i ord. Just nu har jag behovet igen...

Mycket har hänt på senare tid. Mycket som är väldigt positivt. Tyvärr har jag aldrig samma behov av att skriva av mig i dom lägena...

De senaste veckorna har jag dock märkt en sak som jag inte alls gillar. Jag har fått ett nytt tonårsmonster här hemma... Att dottern är obstinat och att hennes humör går upp o ner värre än Balder på Liseberg har jag börjat vänja mig vid. Dock har även sonen börjat visa ett väldigt tråkigt humör....

Har är fruktansvärt otrevlig så fort jag säger något o verkar tro att alla kretsar kring hans behov....ja en riktig tonåring alltså... Jag börjar lackar ur ordentligt på hans respektlösa beteende....han verkar tro att han inte har några skyldigheter alls utan bara kan kräva saker.... Han tror också att eftersom han väljer att vara mycket hos flickvännen så behöver han inte hjälpa till här hemma...som om alla måste hemma försvinner för att han inte befinner sig här. Hans tvätt tvättar sig själv, maten som han trots allt äter hoppar in i kylen av sig själv o huset städar sig själv, för att inte prata om våra husdjur som tydligen plötsligt lärt sig att ge sig själva mat o rasta sig själv....suck vad trött jag blir på egoistiska barn.....

För mig går det här upp och ner...ibland har jag stort behov av att skriva o ibland orkar jag inte försöka formulera mig i ord. Just nu har jag behovet igen...

Mycket har hänt på senare tid. Mycket som är väldigt positivt. Tyvärr har jag aldrig samma behov av att skriva av mig i dom lägena...

De senaste veckorna har jag dock märkt en sak som jag inte alls gillar. Jag har fått ett nytt tonårsmonster här hemma... Att dottern är obstinat och att hennes humör går upp o ner värre än Balder på Liseberg har jag börjat vänja mig vid. Dock har även sonen börjat visa ett väldigt tråkigt humör....

Har är fruktansvärt otrevlig så fort jag säger något o verkar tro att alla kretsar kring hans behov....ja en riktig tonåring alltså... Jag börjar lackar ur ordentligt på hans respektlösa beteende....han verkar tro att han inte har några skyldigheter alls utan bara kan kräva saker.... Han tror också att eftersom han väljer att vara mycket hos flickvännen så behöver han inte hjälpa till här hemma...som om alla måste hemma försvinner för att han inte befinner sig här. Hans tvätt tvättar sig själv, maten som han trots allt äter hoppar in i kylen av sig själv o huset städar sig själv, för att inte prata om våra husdjur som tydligen plötsligt lärt sig att ge sig själva mat o rasta sig själv....suck vad trött jag blir på egoistiska barn.....

Så här dagen efter det ofattbara hänt vaknar jag med en känsla av overklighet i kroppen. En känsla av att världen förändrats. Samma känsla som jag haft alla de andra gångerna såna här ofattbara saker inträffat....

Jag önskar att vi alla slipper att vakna med denna känsla fler gånger men jag inser att vi tyvärr inte kommer att vara förskonade från såna här tragedier i framtiden.

Vi vill leva i ett samhälle som präglas av demokrati och frihet och så länge vi gör det kan alltid galningar verka i hemlighet utan att vi vet....förrän det är för sent.

Mina tankar går till Norge idag också. Till Norge som nation men framförallt till alla människor som mist någon de älskar. Till alla dessa ungdomar som förlorat sitt liv och sin framtid....mitt hjärta gråter för er....

Samtidigt får såna här händelser mig att ta en extra titt på mitt eget liv. Jag inser att jag har mitt liv! Att jag själv styr och har möjlighet att göra det bästa av det. Jag sitter här en skön söndagmorgon med systerdottern glatt pratande i bakrunden. Dottern sovandes på ovanvåningen o sonen i tryggt förvar hos flickvännern... Jag har ett hem som jag älskar och som jag känner mig trygg i, jag har ett roligt jobb att gå till imorgon bitti o jag har mina nära o kära i trygghet i min närhet (direkt eller indirekt)....

Jag är lycklig!

Puss o kram på er alla <3

Det är på sommaren och semestern som jag nu för tiden har tid att fundera och reflektera över livet. Denna semestern har varit en blandning av härliga möten, spännande samtal, underbara ungar och en del som inte har varit riktigt lika trevligt.

Jag tror att allt jag är med om i livet hjälper till att forma mig till den jag är. Även de möten och händelsen som inte är trevliga har troligtvis något att lära mig. Ibland är det väldigt svårt att se vad, åtminstonde vid första anblicken, men det brukar visa sig efter ett tag.

Denna sommaren har jag upplevt och samlat på mig många händelser som påverkat mig. Det kan vara ett möte med en människa, något jag läst, något jag hört eller något jag känt.... Alla dessa händelser är som små pärlor som jag gömmer inom mig... Min absoluta övertygelse är att till slut bildar alla dessa små pärlor ett fint halsband som jag stolt kan visa upp för min omgivning....om andra gillar det eller inte är helt upp till dom men det är mitt halsband och jag är stolt över det....

Jag brottas just nu med ett problem som jag inte vet riktigt hur jag ska lösa. Jag antar att denna situation ska lära mig någon men i ärlighetens namn känner jag mig mest dränerad och trött på att bli utnyttjad.... Innerst inne vet jag nog vad svaret är men tror det måste mogna lite till innan jag tar nåt beslut....

Puss o kram på er alla <3

Denna semester blev inte som det var planerat från början. Vi skulle vara fler med men ibland har ju livet som bekant annat i beredskap.

Jag o barnen gav oss dock av, glada i hågen. Vi fick se en älg ute i det fria inna gps:en sa åt oss att ge oss av på såna irrvägar att inte ens en person med utmärkt kartkunskap hade hittat rätt. När damen bad oss göra en u sväng på en 1meter bra väg men djupa diken o åkrar på sidorna brast det för mig o tårarna sprutade tillsammans med ett asgarv....

Väl framme till stugan insåg vi men blixtens hastigehet att vi inte skulle kunna tillbringa nån tid överhuvudtaget i det råttboet..... Så fram med den intressanta turistguiden vi hittade på turistbyrån o vips så hade vi hittat en ledig campinstuga.....

Framme vid campingen insåg vi att detta nog måste vara det sötaste vi någonsin sett. En camping bestående av ca 20 små stugor, ett pyttelitet vandrarhem o en husvagn :)- Men belägen vid en sjö som gjorde den helt bedårande :).

Vi har tillbringat dagarna med att äta, dricka, glo på folk, bråka (det e trots allt tonåringar jag har att göra med ;))....prata, prata o prata :).

Det har varit helt underbart att ligga i sin säng o bara få vara en del av mina ungdomars liv tills långt in på natten. Här kan vi verkligen snacka förtroende.....

Det blev kanske inte som jag tänkt o planerat men det blev fruktanvärt bra.....

Puss o kram på er allan <3